Är distansutbildning bättre eller sämre än klassrumsundervisning? Allt för ofta hamnar vi i sådana diskussioner där förespråkare för den ena eller den andra argumenterar för "sin" lösning. Men vi behöver inse att bägge former har både fördelar och nackdelar och att det inte finns motsättningar mellan campus och distans. Det menar Tony Bates i en bloggpost, Why we need some humility about online learning – and about face-to-face teaching.
Under pandemin har vi sett att distansundervisning fungerar bra med rätt planering och design men samtidigt får vi också inse att det finns begränsningar:
- Tillgänglighet - en del studenter saknar hårdvaror eller pålitlig bredbandsuppkoppling. En del verktyg är mindre tillgängliga.
- Vikten av socialisering på plats - inget kan ersätta fysiska möten för att skapa kontakter och tillhörighet.
- Distansundervisning passar inte yngre barn (under 12 år).
- Vissa ämnen är svåra på distans. Man kan göra ganska mycket inom praktiska ämnen men ingen simuering kan ersätta den fysiska aktiviteten.
- Studenter har olika preferenser - en del trivs på distans medan andra har haft det svårt.
Samtidigt finns det begränsningar i det traditionella klassrummet. Många studenter har svårt att komma till fysiska möten och trivs med flexibiliteten på distans. Stora studentgrupper blir lätt passiva i en stor föreläsningssal.
Bates uppmanar oss att sluta jämföra och i stället fokusera på hur vi kan hitta bra kombinationer. Vi bör visa lite ödmjukhet i debatten.
We need to not only accept that both online learning and face-to-face teaching have equal value, but also to strive to understand what each does best. This will vary by subject matter, by types of students, and by instructors’ training and experience. We all have a lot to learn.
Both face-to-face teaching and online learning have an important role to play in the future. We should stop pretending that one is much superior to the other; in other words we all need a little more humility.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar