Vad som händer i klassrummet när elever har ständig tillgång till digitala verktyg, utan att undervisningen direkt anpassats för det, är att eleverna använder verktygen för identitetspositionering. Eleverna visar allt från spellistor, Youtube-kanaler, konton på sociala medier, till shoppingsidor för varandra. Det här tar stor del av undervisningstiden, vilket främst drabbar elever som har särskilda behov.En oväntad resultat av alla observationer och intervjuer var att digitala verktyg används på ett ganska traditionellt sätt och att man sällan använder dem för mer avancerade uppgifter eller på ett pedagogiskt innovativt sätt.
Att de digitala verktygen för det mesta används på samma sätt och till samma saker idag som när jag började som lärare för nästan tjugofem år sedan, det vill säga som skrivmaskin och uppslagsverk.
Referens
Almén, L. (2021). One-school-for-all As Practice – A Nexus Analysis of Everyday Digitalization Practices. Jönköping University
School of Education and Communication. Dissertation Series No. 039.
1 kommentar:
En mattelärare jag träffade på en resa berättade att hon uppfattade digitala verktyg som onödiga i åk 1 i gymnasieskolan eftersom det man undervisade i den årskursen inte hade användning härför. Först from åk 2 ansåg hon att de kunde göra nytta. Så om eleverna fick tillgång till digitala hjälpmedel i åk 1 såg hon dem som att de störde undervisningen.
Skicka en kommentar