Pandemin tvingar oss att tänka nytt kring våra lärmiljöer, såval fysiska som digitala. En ny rapport från Akademiska Hus, Framtidens lärandemiljöer En forskningsbaserad översikt, av Marie Leijon (Malmö universitet) och Åse Tieva (Umeå universitet) presenterar flera förslag på hur framtidens lärmiljöer kommer att utvecklas. Rapporten sammanfattas i en kortare artikel av Akademiska Hus, Framtidens lärandemiljöer är varierade, hybrida och flexibla. Rapporten består av tre delar: den första delen sammanfattar forskning inom området under de senaste 12 åren och de två andra undersöker pandeminskonsekvenser för utbildning och lärmiljöer.
Den viktigaste slutsatsen är att framtidens lärmiljöer ska vara mer flexibla och ska främja kollaborativt lärande. Det finns ingen särskild modell som ska gälla för alla och man ska alltid utgå ifrån vad studenterna behöver lära sig och vilka pedagogiska metoder som behövs. Pandemin har satt fokus på diskussionen om lärmiljöer eftersom vi har varit tvungna att ställa om och se över våra processer. Lärmiljön har plötsligt blivit en ledningsfråga. Enligt Marie Leijon:
För oss som är intresserade av frågor om lärandemiljöer så är det klart att detta har varit en intressant period. Plötsligt har frågor som vi haft fokus på länge hamnat högt på dagordningen, även på lärosätenas ledningsnivå, och det ser jag som väldigt positivt.Rapporten lyfter fram den viktiga rollen som lärosätenas avdelningar för högskolepedagogisk utveckling står för. Framtidens fysiska och digitala campus måste utvecklas utifrån relevant forskning och med lärarnas och studenternas behov i fokus. De ser dock en fara att för mycket ansvar ligger hos den enskilda läraren och därför krävs tydlig ledarskap och strategiskt arbete. Marie Leijon menar:
Vi har hört många konstatera sedan pandemin bröt ut att vi ska ta med oss de goda delarna in i det nya. Men på vilket sätt? Hur ska det göras? Jag är rädd för att allt för mycket landar på den enskilde pedagogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar