Ett återkommande ämne i skoldebatten är att digitalisering har haft en negativ påverkan på elevernas läsförmåga och att de ägnar mest tid åt ytlig läsning. Förr fanns det mer tid för djupläsning, menar många. Forskning vid Högskolan i Borås visar att den här bilden av en tid då elever läste djupt och koncentrerat i klassrummet inte stämmer. En artikel i Skolvärlden, Forskare: Bilden av läsning förr behöver nyanseras, beskriver ett projekt som analyserade klassrumsinspelningar från perioden 1967-69 för att undersöka elevernas läsvanor och klassarbete. De undersökte totalt 223 filmade lektioner i svenska i flera västsvenska mellanstadieklasser, men hittade inget bevis på större inslag av fördjupande läsning. Enligt Anna Lundh, docent vid Bibliotekshögskolan i Borås:
- I det här materialet kan vi inte se några bevis för att eleverna ägnade sig åt den här fördjupande typen av läsning. Istället ägnar de sig åt vad som i läroplanen kallas för informationsläsning – alltså att inhämta fakta. Väldigt ofta handlar det om att svara på färdigformulerade frågor i en specifik kontext och den här typen av djupläsning av fiktionstext såg vi väldigt lite av.
Även för 50 år sedan handlade klassrumsläsning om att skumma texter för hitta specifik information, en färdighet som då sågs som viktig men som nu ifrågasätts.
Läs mer om projektet, Läsning, tradition och förhandling (LÄST): Läsaktiviteter i svenska klassrum 1967-1969.
1 kommentar:
Jag kommer ihåg att vi hade koncentrerade läsaktiviteter i skolan på 70-talet då uppgiften var att sjunka in i texten. Man skulle sitta tyst och läsa sin skolbänksbok (som man tagit med sig hemifrån eller lånat på skolbiblioteket). Jag läste hemskt mycket hemma och – som det barn jag var – tyckte jag det var ett lite konstigt sätt att använda tiden.
Skicka en kommentar