Rapport om genomströmning inom distansutbildning

Så fort man pratar om distansutbildning kommer invändningen att distansutbildningar har sämre genomströmning än campusutbildningar. Om man tittar bara på statistiken verkar det stämma men det finns många faktorer att ta hänsyn till och snart inser man att direkta jämförelser mellan campus och distans är oerhört svåra.

Jag och kollegan Linda Reneland-Forsman här vid Linnéuniversitetet har skrivit en internrapport om vilka faktorer som påverkar genomströmning och pekar på flera tänkbara förbättringsåtgärder (Genomlysning av distansverksamhet vid Lnu). Framför allt bör man fokusera på mer interaktivitet på kurserna och använda olika verktyg och metoder för att minska den pedagogiska distansen mellan läraren och studenterna. En konsekvent och övergripande satsning på lärarnas kompetensutveckling efterlyses. Bristen på övergripande strategier och kvalitetssystem är också bidragande faktorer. Det finns flera administrativa problem att lösa, inte minst att alla rutiner och processer utgår ifrån traditionell campusverksamhet (t ex antagningsrutiner och terminsindelning) som oftast är irrelevanta för äldre yrkesverksamma studenter som läser via nätet.

Rapporten fokuserar på situationen inom det egna universitetet men har även en hel del avsnitt som gäller distansutbildning i stort.