Pedagogik eller andragogik?

Photo by NeONBRAND on Unsplash

Hur skiljer sig skolans pedagogik (pedagogy) från vuxenpedagogik (andragogy)? En artikel av Cindy Nebel, Pedagogy vs. Andragogy: What's the Difference?, diskuterar detta utifrån definitioner i Malcolm Knowles bok The making of an adult educator (1989). Knowles såg tydliga skillnader som Nebel ifrågasätter: skolelever behöver lärarens struktur och motiveras främst av extern motivation som betyg och certifikat medan vuxna är mer självständiga, behöver veta varför de ska lära sig något och har mer intern motivation. Nebel menar att vi måste alltid förklara varför våra elever/studenter behöver lära sig något, vart det leder och till vilken nytta, oavsett ålder. Det är viktigt för alla grupper att känna sig motiverade genom delaktighet i lärprocessen och att vara en del av en trygg och stimulerande gemenskap. 

Artikelns slutsats är att även om barn och vuxna lär sig på olika sätt så har de mycket gemensamt och att vi kanske inte behöver skilja mellan dessa begrepp.

From what I can tell and from what others have shared on twitter, it seems as though pedagogy has shifted to look more and more like the andragogy that Knowles describes. The primary difference between child and adult learners? Their motivation to learn… sometimes. Children are put in classrooms and aren’t really given a choice about whether or not to be there, although when they do feel as though they have choice they will be more motivated to learn. Adults sometimes are choosing to learn. This is certainly true for adults coming back to school, but I would argue that most adults are put in formal or informal learning situations that they also aren’t choosing. Ever sat through an annoying PD session that had nothing to do with your role? Completed that annual training that required you to watch a bunch of online videos and take a quiz? How engaged were you in those learning situations?