Kampen mot plagiering

Klipp och klistra?

Hur ska läraren agera när man ser allt för många fall av plagiering i klassen? Det är temat på ett mycket intressant blogginlägg av Panos Ipeirotis New York University, Why I will never pursue cheating again. Han har upptäckt många fall av plagiering bland sina studenter och har försökt att diskutera, upplysa och ge dem möjligheter at göra om uppgifterna men utan större effekt. Även de mest uppenbara fall förnekade anklagelserna.

Alla diskussioner, förhandlingar och ärenden i disciplinnämnden har inte bara tagit väldigt mycket tid men även kostat honom i ökad stress och oro. Relationer i klassrummet har blivit kallare, studenternas utvärderingar har blivit mycket sämre och han har fått indirekt negativ återkoppling från universitetet i form av lägre löneökning (på grund av dåliga utvärderingar och resultat).

Han inser att det inte lönar sig att ta tag i problemet och siktar mot nya taktik i sin undervisning. Det gäller att fokusera på aktiviteter som inte kan lösas med klipp och klistra.   

- In other words, my theory is: Cheating (on a systematic level) happens because students try to get an edge over their peers/competitors. Even top-notch students cheat, in order to ensure a perfect grade. Fighting cheating is not something that professors can do well in the long run, and it is counterproductive by itself. By channeling this competitive energy into creative activities, in which you cannot cheat, everyone is better off. 

 Läs artikeln för att veta mer. Läs även den långa diskussionen under artikeln.

Vad tycker du?

Bild:
  by  Vaguely Artistic