måndag 28 juni 2010

Lärplattformens framtid

De flesta lärosäten använder idag en lärplattform (t ex Moodle, Blackboard, Ping Pong, It's Learning) för kursadministration och för att strukturera kursmaterialet. En artikel av Jane Hart, What is the future of the LMS?, frågar om inte lärplattformens tid är snart över.

Många menar att lärplattformen (LMS) förstärker en traditionell, lärarledd pedagogik i stället för kollaborativt lärande och ser nya möjligheter i öppna sociala medier i stället. Våra studenter använder redan sådana medier privat och vi kanske borde ta vara på dessa möjligheter hellre än att låsa in studenterna i våra begränsande lärmiljöer.

- I've shown that when we talk about "learning" we need to think much wider than formal learning, that individuals and groups "learn" in many different ways, and that in many cases they are already using (public) social and collaboration tools to build their own personal and group spaces to support their own "learning" and working.  So what is needed is a organisational system that SUPPORTS and ENABLES this informal approach to learning.

Läs också Harold Jarches post LMS is no longer the centre of the universe.

5 kommentarer:

Louise Pettersson sa...

Ja jag tycker att man ska använda sociala medier och de här tankarna om att använda något som folk ändå använder och möta människor där de är låter öppet demokratisk och bra.

Facebook som tjänst var därtill överlägset alla de gamla communityna när den kom och det finns många funktioner och applikationer som underlättar kommunikation mellan människor, och jag hade anledning att fundera över pedagogiska möjligheterna med detta redan för tre år sedan när den började växa i Sverige

Men! Det finns en sak som bekymrar mig och det är att den dag man inte längre går till sociala medier för att möta dem som redan är där utan sätter användning dessa tjänster som villkor för att de ska kunna kommunicera för sina studier eller dylikt då tvingar man aktivt människor att lämna information om sig själva till de privata företag som de stora kommersiella gratistjänsterna är.

Detta särskilt om man tänker på vad som har skett med stora sociala tjänster under våren när Facebook gjorde stora delar av användarnas information publik i en uppgradering utan att ordentligt informera om att det var det man gjorde eller när Google lanserade Google Buzz och folk plötsligt fick information om varandras kontakter.

Jag tror tyvärr att det är en typ av problem som vi inte har sett slutet på. I det läget tror jag att det är bättre att lära av de tjänster som finns när man skaffar sig egna lösningar än att förmå studenter eller andra användare att bruka dem och samtidigt kanske själva göra sig för beroende av dem. (Notera Nings bait-and-switchstrategi när man annonserade att man skulle avveckla sina gratistjänster, också i våras.)

Vissa saker tycker jag dock att man mycket väl kan göra. Det kanske behövs lärplattformar där man lägger till öppna funktioner till de slutna sidorna eller där man underlättar kommunikation mellan lärplattformen och andra sidor, men ändå så att ansvaret för den registrerade användarens profil och grundinformation stannar kvar inom plattformen? Eller kanske skulle man oftare använda bloggar som ligger på egna domäner som man har kontroll över.

Folk behandlar ibland den sociala webben som det är någon slags fri nyttighet - en del av den nya allemansrätten. Men det är det ju inte. Tvärtom är det företags allt större insyn i våra liv.
Men det kan bli mer av en allemansrätt om man
sprider och återtar mer av kontrollen över strukturen. Och utbildningsinstutioner väl är en av de aktörer som egentligen borde kunna medverka till detta?

Upptäcker faktiskt att detta blev mer av ett blogginlägg än en kommentar så jag får nog publicera det någon annanstans också.

Alastair Creelman sa...

Tack för inlägget Louise. Jag håller med dig att vi bör akta oss för kommersiella sociala nätverk som Facebook. Det finns dock öppna sociala nätverk som man kan äga själv som t ex ELGG och de används redan av flera lärosäten.
Problemet med dagens lärplattformar är att de är väldigt slutna miljöer och jag tror att vi kan flytta mer av våra utbildningar ut på det öppna nätet för att underlätta kommunikation med externa aktörer. Men processen är inte så enkel.

Louise Pettersson sa...

Installerar man Elgg eller en liknande lösning blir det givetvis en helt annan sak vad det gäller ägandet av information. Och jag tror ju ingalunda att ett helt universitet skulle få för sig att hänvisa bara till Facebook! Så med närmare eftertanke så reagerade jag kanske lite väl mycket på sådant som låg utanför bloggposten.

Jag tror det skulle vara jättebra för samhället omkring om universiteten på något sätt skulle kunna öppna upp sina plattformar lite mer men det är väl i så fall de sociala formerna som är ett större problem än de tekniska lösningarna?

Alastair Creelman sa...

Utbildning ska inte ske bakom stängda dörrar, i synnerhet här där vi alla arbetar i statliga myndigheter. Otroligt mycket lärande sker idag informellt i arenor som denna och det ska vi inom högre utbildning anamma.

Kul med lite debatt här på bloggen förresten!

PD sa...

Jag skulle vilja påstå att ryktet om lärplattformens nära förestående död är betydligt överdriven ;)

De flesta större LMS:er anpassar sig tekniskt likväl som pedagogiskt, och får mer funktionalitet för att kunna integrera annat på webben, som sociala medier. LMS kommer även i fortsättningen att användas för kursadministration, och precis som redan nu kommer lärprocesserna att pågå hemma på kammaren, på stranden, i fysiska och virtuella grupprum, via LMS, skype, AC, SL och whatever.

Ju fler medier/kanaler vi får, desto mer behövs sammanhållande verktyg som dessutom kan hjälpa till att ge "mindre tekniskt drivna" lärare, elever och studenter rätt möjligheter.

Den sista utposten som den högre utbildningsvärlden kommer att släppa (förutom forskning) är validering och examination, och då måste vi kunna veta vem som gjort vad, och vi måste kunna visa upp vad vi bedömt.

En sak jag hör mer och mer är att vare sig elever, studenter eller lärare vill blanda ihop sina studier med privatlivet. Min ungar vill exempelvis inte alls ha varken sina föräldrar eller sina lärare som vänner i FB. Och att växla mellan olika konton är jobbigt.

Man behöver även fundera över etik & lagar vad gäller hur öppet man kan bedriva sin verksamhet. Studenternas och inte minst grundskoleelevernas integritet - även lärares och personals - måste självklart vägas in i vår strävan efter en generell öppenhet.

Vad konstituerar förresten ett LMS? Om lärosätet själv installerar en FB-variant, blogg eller annat har man väl i praktiken bara byggt (eller byggt vidare på) sitt egna LMS...