Varför vill man inte synas i videomöten?

Photo by cottonbro from Pexels

Många lärare blir oroliga när studenter/elever inte vill visa sig i bild under ett videomöte. En intressant bloggpost av Maha Bali, About That Webcam Obsession You’re Having…, försöker  skapa förståelse för dem "osynliga" studenterna. Även om det är naturligt att vilja se alla i klassen finns det flera anledningar varför en del inte vill visa sig: byghet, rädsla för mobbning, en stökig hemmiljö, dålig bandbredd, obekväm med att synas i en inspelning mm. Hon föreslår sedan flera praktiska strategier, bland annat:

• Se till att alla kommer till tals via chatten, olika kollaborativa dokument osv.
• Ställ flervalsfrågor, kontrollfrågor för att ta tempen i klassen; hänger alla med?
• Skapa mindre grupper och kanske de vågar visa sig där.
• Låt de svara endast med ljud

Vi kanske fokuserar för mycket på det visuella i våra möten. Man kan vara engagerad även utan bild och de som visar sig och nickar då och då är inte nödvändigtvis mer aktiva än de osynliga.

Writing this, I see that I am interpreting engagement as contribution rather than head-nodding. I know. But honestly, it seems a lot to ask people to turn their cameras on so you can see them smile and nod their heads. And it seems we need to consider ways of allowing people to “be there” in alternative ways that they are comfortable with and that tell us they are really listening to us and responding in more explicit ways.