Photo by Karolina Grabowska from Pexels |
En krönika i tidskriften Universitetsläraren av Lena Lid Falkman, lektor vid Karlstads universitet, berättar om hennes känslor som lärare och handledare när hennes mastersstudenter genomför sin avslutning digitalt (Hej då – ha ett bra liv där på andra sidan skärmen). Hon jämför den vanliga fysiska avslutningen med den digitala och även om de genomföra interaktiva övningar med gruppdiskussioner, ordmoln mm så saknar hon det känslomässiga.
Jag ser dem i rutorna och inser att de flesta av de här unga människorna kommer jag nog aldrig att se igen. Jag får inte chansen att krama dem hej då, berömma dem genom att ge dem ett diplom och en blomma. I stället viftar jag med en liten svensk flagga och visar upp en nyplockad bukett förgätmigej. Jag vill så gärna att de kommer ihåg varandra och något av vad de lärt sig. Det har ju varit två händelserika och förhoppningsvis också lärorika år.
Visst är det annorlunda digitalt och även om man kan komma ganska nära varandra även på distans så saknar man den fysiska närvaron. Men i slutet av artikeln finns det ändå en stark känslomässig avslutning trots allt. Du får läsa själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar