tisdagen den 26:e april 2011

Spökstudenter som skriver åt andra

typing by aless&ro, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  aless&ro 

Det finns tydligen en växande marknad för byråer som kan skriva en uppsats eller artikel på beställning. En fascinerande artikel i amerikanska The Chronicle of Higher Education (The shadow scholar) är ett öppet brev till de styrande inom högre utbildning om problemet med studenter som betalar andra att skriva. Författaren är en av dessa skumma figurer som tjäner bra med pengar genom att skriva uppsatser och artiklar åt studenter som är villiga att betala. Han skriver inom alla ämnesområden och även om kvaliteten varierar blir det alltid bättre än studenten skulle kunna skriva själv.

Byrån han jobbar på har upp till 50 personer som arbetar ständigt med uppsatser och efterfrågan ökar. De ser till att inte plagiera eller skriva för avancerat och deras arbete har nästan aldrig avslöjats. Det här är ett område som har hittills glömts bort av universiteten som oftast letar efter plagiering och är tämligen maktlösa när det gäller spökskribenter. Hur ofta detta förekommer i Sverige vet man inte.

5 kommentarer:

charlotta wasteson sa...

Ju fler hemtentor och internetbaserade studier en kurs har, desto större är väl risken?

Hur gör ni själva för att minska riskerna? Det känns ju svårt att säga att man därmed inte bör ha varken hemtentor eller webbbaserade kurser ... så lösningen måste ju ligga i hur man lägger upp kurserna och redovisningarna istället?

Alastair Creelman sa...

Mycket svårt att komma åt detta utan att gå tillbaka till bevakade salstentor. Studenter som fuskar på detta sätt kommer senare att avsläjas när de får ett jobb som de inte kan göra.
Kanske mer muntlig examination är lösningen där studenten får försvara sin uppsats. Eller att man plockar ett antal studenter varje gång och intervjuar dem om vad de har skrivit. Risken att bli uttagen till intevju skule stoppa spökskrivning.

charlotta wasteson sa...

Ja, om man kan minska risken för spökskrivning beror nog, som du skriver, mer på hur stor risken är för att man ska åka fast. En annan viktig aspekt är nog vad som händer om man åker fast: går det att bevisa att en elev inte har skrivit en text och i så fall hur bevisar man det? Även om man inte skulle klara att bevisa att de fuskat (och därmed kanske till och med kunna stänga av eleverna) kan man kanske kräva att de ska komplettera (det är väl rimligt om de inte klarar att svara på frågorna på ett trovärdigt sätt)? Då måste man lösa det så att kompletteringen inte ska kunna göras skriftligt "hemifrån").

Om straffet inte är så hårt, måste nog risken för upptäckt vara stor!

Många elever tänker nog långsiktigt och studerar för att de vill lära sig nya ämnesområden och utveckla sina färdigheter, men en del tänker kanske att det kan de göra på andra sätt och i andra ämnen/med andra infallsvinklar än det som de obligatoriska kurserna kräver?

Jag tror ocksåpå muntliga tentamensmoment, men de tar ju mycket tid att genomföra och eventuellt innebär de dessutom en hel del resande.

Kanske kan man som du skriver göra så att inte alla frågas ut vid varje tentamenstillfälle, utan att slumpen kan avgöra vilka det blir som dessutom ska göra muntligt prov? Kan man göra det på något "rättvist" sätt i så fall? Slumpen måste väl vara inblandad (man ska aldrig i förväg kunna veta när man kommer att bli kontrollerad, om man nu inte blir kontrollerad varje gång) om man ska kunna minska riskerna för fusk?

Lycka till!

På gymnasiet är det lättare för vi hinner oftast lära känna våra elever mer, men även vi har problem med att avgöra hur mycket hjälp elever får till exempel hemifrån och av kamrater när de jobbar med sina uppgifter utanför klassrummet och/eller via Internet ...

Använder eleverna sin omgivning som bollplank och får stöd och inspiration, tycker jag inte att det behöver vara ett problem - kanske kan det till och med vara en tillgång? - men vi vill naturligtvis att eleverna i det stora hela ska göra jobbet själva (att de ska stå för sammanställningen, samlandet av andras och egna reflektioner, och ta ställning och formulera sig själva).

Alastair Creelman sa...

Resande behövs inte eftersom man kan lätt genomföra intervjuer via Skype eller andra e-mötesverktyg.
Intressant att skolan och högskolan lägger så stor vikt på individens kunskap, helst utan hjälpmedel medan sådana prov förekommer nästan aldrig i arbetslivet. Får jag en uppgift på jobbet som jag inte kan, frågar jag mitt nätverk för att se om någon annan har gjort något liknande.
Vi bör kanske använda mer realistiska prov inom utbildning där fusk blir både onödig och omöjlig.

charlotta wasteson sa...

Jag tänkte också på Skype och liknande lösningar, men det är kanske ganska lätt att sätta sin spökskrivare vid datorn och skypa lite också? I alla fall om det bara är en lärare (som inte känner en och vet vem man är) som man ska skypa med. Att som spökskrivare åka till högskolan och låtsas att han eller hon är sin arbetsgivare (den faktiska studenten) är dock mycket svårare.

Jag håller med vad gäller uppgifter. Kanske måste vi acceptera att det även är elevernas nätverk vi sätter betyg på? Men man vill ju inte betygssätta inlämningsuppgifter som andra gjort åt dem ...

Tack för att du tar upp en intressant och viktig fråga till debatt! :-)