Fysiska och digitala studiemiljöer hänger ihop

"More collaborative spaces" (CC BY-NC-ND 2.0) by munnerley

Det finns ett tydligt samband mellan den fysiska lärmiljön och en lyckad digitaliersing enligt en artikel av Stefan Pålsson, Den fysiska lärmiljöns betydelse för skolans digitalisering. Skolans digitalisering kräver att man också anpassar den fysiska lärmiljön för att skapa förutsättningar för nya arbetssätt och pedagogiska metoder. Så länge klassrummen betonar traditionell undervisning med bänkar i rad och läraren framför tavlan så blir det omöjligt att införa nya undervisningsmodeller som betonar aktivt kollaborativt lärande, flipped classroom mm.

- När klassrummet ser ut som det gör, blir det svårt att tänka om och göra nytt. Istället för att förändra undervisningen, finns det istället risk för att den nya tekniken bevarar och förstärker traditionella sätt att arbeta ... Rummets möjligheter och begränsningar har en avgörande betydelse för hur man kan arbeta.

Artikeln ger flera bra exempel på svenska skolor som har skapat innovativa lärmiljöer med en blandning av öppna platser för möten, laboration och skapande samt många mindre och trygga platser och vråer för självstudier eller grupparbete. Tonvikten läggs på flexibilitet där alla miljöer kan lätt anpassas till olika funktioner. Även passager och korridorer kan utnyttjas till mötesplatser och studiemiljöer. Framför allt betonar artikeln betydelsen av makerspaces, verkstadsmiljöer där eleverna kan testa verktyg och skapa både fysiska och digitala produkter som en del av sina studier.

- Den digitala utvecklingen både möjliggör och kräver nya möjligheter att använda det fysiska rummet i undervisning och lärande. Skolan kan kopplas och förenas med det omgivande samhället på helt andra sätt än tidigare. Det öppnar i sin tur för nya perspektiv på skolan, tekniken och hur samhället kan utvecklas och förändras.