Universitetslärare har svårt att förena forskning och undervisning enligt ny rapport

"Professor Andy Tolmie at NTNU" (CC BY-NC 2.0) by UCL IOE

Universitetslärare i Sverige undervisar betydligt mer än i andra nordiska länder men det saknas fortfarande incitament för att utveckla pedagogisk skicklighet och det finns oftast mindre utrymme för forskning. Detta framgår av en ny rapport från IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering), Att möta den högre utbildningens utmaningar, skriven av forskare från universiteten i Lund, Linköping och Oslo. Enligt ett pressmeddelande har forskarna ställt följande fråga till lärare och sakkunniga: vad kan högskolesektorn själv göra för att stärka sina universitetslärare som pedagoger?

Svenska lärosäten erbjuder idag alla lärare kurser inom universitetspedagogik och lärarna har fått en större trygghet i sin undervisningsroll men trots det finns det få incitament att satsa på pedagogisk utveckling. I stället är det forskning som gäller  för att få en högre tjänst.

- När författarna studerar vilka incitament som finns för forskare att utveckla sin pedagogiska skicklighet gör de bedömningen att incitamenten för att satsa på det pedagogiska uppdraget är svaga. Vid de tillsättningar av lektorat i nationalekonomi, statsvetenskap och sociologi som de studerat lägger sakkunniga liten vikt vid pedagogiska meriter jämfört med de vetenskapliga.

- Forskningen ges företräde framför undervisningen, trots att tjänsten i grunden innehåller uppemot 80 procent undervisning, säger Gissur Ó Erlingsson som är en av flera forskare som arbetat med rapporten.

Ytterligare ett problem som rapporten tar upp är att det finns stora skillnader mellan svenska lärosäten i hur väl lärare kan utföra det pedagogiska uppdraget. Slutsatsen är att det finns en hel del som lärosäten kan göra för att förstärka universitetspedagogiken.

Referens:

IFAU-rapport 2016:4 ”Att möta den högre utbildningens utmaningar” Douglas Brommesson (Lunds universitet), Gissur Erlingsson (Linköpings universitet), Johan Karlsson Schaffer (Universitetet i Oslo), Jörgen Ödalen (Linköpings universitet) och Mattias Fogelgren (Linköpings universitet)