Bra kommunikation hänger inte på fysisk närvaro.

Photo by Marvin Meyer on Unsplash

Att vara på plats betyder inte att kommunikation eller undervisning har automatiskt högre kvalitet. Så tänker professor Elisabeth Stokoe i en artikel, A short piece on the 'quality'​ of 'face-to-face'​ versus online communication. Hon menar att vi inte ska fokusera på skillnaderna mellan fysiska och digitala möten men inse att en bra kommunikatör eller lärare i den ena miljön blir också en bra sådan i den andra miljön.

(In)effective communicators are (in)effective communicators regardless of modality.

Det finns alltså många gemensamma närmare: en duktig ordförande/moderator/lärare, regler för fördelning av ordet, möjligheter för diskussion osv. Ett särskilt problemområde är hybridmöten där man blandar in distansdeltagare till ett fysikt möte i sal. Då skapar man en ojämlik miljö där distansdeltagarna har svårt att komma till tals.

Upshot: before asserting things about remote interaction, we need to understand much more about what counts as ‘quality’ in *any* interaction in order to make evidence-based comparisons and claims.